Min förlossning

Det startade väl egentligen på lördag kväll den 4/4, då började jag få känningar, en svag värk som gjorde att det var omöjligt att sitta bekvämt, ja något var helt enkelt helt annorlunda motför de förvärkar jag känt tidigare, på söndag morgon vaknade jag vid 03.30 på morgonen av att värken i magen var mycket mer påtaglig, till slut kunde jag inte sova, jag gick ner och satte mig i soffan och surfade runt samt tog tid på värkarna som jag kände, det var mellan 5-12 minuter mellen dem, vid 7 tiden ca gick jag upp igen för att försöka sova lite, men det gick inte, var tvungen att gå upp på toa nästan direkt när jag lagt mig, då lossnade slemproppen, det gick inte att ta miste på.

Jag kände att det inte var någon mening att försöka sova så jag gick ner igen, Krister låg och sov, eller ja kanske inte riktigt men nästan, han sa att jag skulle säga till om jag behövde någon hjälp.

Fortsatte ta tid på hur ofta värkarna kom, nu var det ca var 6:e minut, var tvungen att kliva upp så fort jag kände, det gick inte att sitta ner.

Vid ca 8 på söndagen den 5/4 ringde jag till förlossningen, de sade att jag kunde vänta till det var 5 minuter mellan värkarna och sedan komma in, men jag klarade inte av att vara hemma så länge till, åt en halv risifrutti medan Krister packade det sista som skulle med till BB.

Vi kom in vid halv 9 ca då var jag öppen 2 cm, vid 09.15 går vattnet, vid 11.15 får jag flytta in till en förlossningssal, sitter först i duschen för att lindra smärtan, efter det börjar jag använda lustgasen, det var riktigt bra tycker jag.

Vid 14.55 är jag öppen 5 cm, då ber jag om att få mer bedövning, det blir en epidural blockad, helt underbart, jag ville inte ha det först, men när man har så ont så tänker man visst lite annorlunda ;-)

Vid 16.50 sätts värkstimulerande dropp in eftersom förlossningen inte går framåt som det är tänkt, kl 19.30 är jag öppen 8 cm, då tänker man att nu är det ganska nära bebis i alla fall, det peppar en verkligen.

Kl 20.45 är jag öppen 9 cm, skönt tänker jag, nu är det snart över, men sedan stannar värkarbetet i princip av, kl 00.10 beslutar doktor Tomas Björk att det blir ett akut snitt, kl 00.42 får vi se vår pojke för första gången, vilken känsla, helt perfekt är han, han skriker redan innan de har plockat ut honom ur magen, 3730 gram och 50 cm lång.