Alexander med morfar  

  På BB       Alldeles nyfödd

En stolt pappa

Torsdag den 2/12, dagen D

Vi kom in till förlossningen vid halv 8 på morgonen, de ville att vi skulle vara där då även fast vi inte hade tid för kejsarsnittet förrän kl 11, det kunde bli tidigare sa de, en ctg kurv kopplades på för att kolla så att bebis mår bra samt om jag hade några värkar, det hade jag inte, låg med denna ganska länge, sjukt obekvämt att ligga så länge med stormagen.

Senare kom en barnmorska in och började förbereda mig, jag fick byta om, hon satte kateter, det är obehagligt att ha, känns som att man är kissnödig hela tiden, men det är ett måste så klart, man vill ju inte kissa på sig ;-) även Krister fick in kläder att ha under operationen.

Innan barnmorskan lämnade oss en stund så sade hon att det kan bli senare än kl 11, men bara strax efter 11 så ringer de och säger att allt är klart att rulla in, spännande, äntligen ska vi få träffa vår andra bebis.

Det är mycket förberedelser innan själva snittet kan läggas, magen tvättas länge, all personal ska på med massor av rena kläder som de har under operationen, jag får syrgas samt att de lutar britsen så att inte den stora tunga magen ska trycka på stora kroppspulsådern.

När alla förberedelser är klara så läggs spinalbedövningen, det gjorde inte ont, läskigt är det när man blir bedövad, man tänker att man ska röra på benen, men det händer inget. Läkaren tar en tuss med vatten och frågar mig var det känns kallt och inte, allt för att se att bedövningen tagit som den ska, jag märker aldrig när de börjar med själva snittet, det enda som känns är på slutet när de ska ta ut bebisen, de trycker jättehårt på magen, det gör inte ont men är fruktansvärt obehagligt.

Efter en liten stund hör jag ett skrik, vår andra bebis har kommit, jag känner glädjetårar i ögat, blir så rörd, det blir jag när jag skriver också, det är så känslosamt, barnmorskan kollar att bebisen mår bra innan de kommer till mig så att jag får se, det var så spännande att få se om det blev en pojke eller flicka, hon håller fram och visar, det är en liten pojke, helt perfekt är han, lyckan är total.

Han ska heta Alexander och föddes torsdag den 2/12 kl 12.14, han vägde 3665 gram och var 51 cm lång.

Efter att ha legat på uppvak i några timmar så får jag komma tillbaka till rummer, jag och Krister frå in en bricka med fika, men Krister mår inge bra, han springer iväg efter en liten stund, han har fått magsjuka, det var så jobbigt att han var tvungen att åka hem på en gång, men nu är hela familjen hemma och vi mår bra allihopa. Jag fick också någon form av magsjuka, men jag kräktes aldrig, det har gjort att amningen har gått lite trögt, men nu går det fint, bara till natten han inte är nöjd, han får en skvätt ersättning då och då.

Vincent blev magsjuk på onsdagen, jag tyckte att något luktade uppe på kvällen, tände hans lampa och såg att han kräkts i hela sängen och sedan somnat i det, stackars knoppen, tur att inte jag eller Krister blev sjuka innan snittet iaf.

Vincent är jättestolt över att vara storebror och visar så gärna upp lillebror.